Häromdagen såg jag Gitmo, Tarek Salehs och Erik Gandinis film från 2006 om Guantánamo. Låt oss säga att jag såg filmen tre år för sent. Jag förstår inte varför människor är så onda. För att vara så ung som jag är så tycker jag redan att jag hört alldeles för mycket. På Västbanken intet nytt, plan som flyger in i byggnader, diktaturer som existerar än idag, orättvisor överallt, bomber, krig, och så vidare, och så vidare, och så vidare. Steven Soderbergh (som regisserade Traffic, Erin Brokovich och Ocean's Eleven bl.a.) sa en gång i en intervju att man borde dumpa ner lite LSD eller dylikt från ett plan över områden som har problem (vilket egentligen skulle vara så gott som hela världen, med tanke på hur västvärlden beter sig trots sin inbillade suveränitet över allt och alla) och då skulle allt nog ta och lösa sig. Ja, ett skämt. Men ibland så undrar man om det inte ligger något i det. Låt oss stoppa blommor i soldaternas automatvapen och röka fredspipa och dansa i en ring, överallt runt hela världen. Låt oss avskaffa pengar och makt och låt oss bara leva för varandra, ta hand om varandra. Var gick det fel. Var i helvete gick allting fel?

Schyffert sa också häromdagen hos Skavlan, rätt ut i Anna Ankas ansikte, att hon har samma kvinnosyn som Usama bin Laden. Ja, han är en skämtarkille. Men jag tror nog att han menade det. Och stora delar av svenska folket kan nog hålla med. Det är en skam att medier ens tar upp henne och låter henne få så mycket uppmärksamhet. Det är hemskt att jag ens låter mina fingrar svepa över tangentbordet för att knappa in hennes namn.