Ja, vad ska jag säga. Göra det lönsamt att arbeta? Ja, men om man inte kan arbeta eller inte får något jobb, ska man behöva lida för det? Tydligen. Då ska man sitta där och känna sig riktigt värdelös och skylla sig själv verkar det som. Och i stan har Alliansen intagit Sergels torg såhär ett år före valet, och det spelas Barbados-dängor och de fyra partiledarna står och pratar om ansvar. Och hur mycket jag än försöker flytta på mig när pamfletterna dyker upp så kommer de efter mig och verkar inte förstå min hint. Nej. Låt oss bara gå vidare någongång. Jag är måttligt trött på det här.
Inglourious Basterds var så bra som jag väntat mig, men det är klart, är man ett inbitet Tarantino-fan så blir man glad när han uppenbarar sig i filmvärlden ännu en gång. Extra roligt att Tarantino valt att låta Shosanna sätta upp Clouzot's Le Corbeau (Korpen) på sin lilla biograf. En alldeles utmärkt gammal film. Tarantino är en mästare på att leka med populärkulturella referenser, och han väljer dessutom alltid förstklassig musik till sina filmer. Cat People av Bowie är bara så rätt i scenen när Shosanna sminkar sig och är på väg att genomföra sin storartade plan. Vilken kille, den där Tarantino.
Och min odyssé genom filmvärlden fortsätter för övrigt. De filmer jag såg under sommaren räckte inte långt. Har nyss sett om Citizen Kane (ett mästerverk på alla sätt) och Little Shop of Horrors (mer söt och rolig än bra...) och snart väntar väl halvklassikern Sista natten med gänget (av George Lucas!), samt Little Miss Sunshine (för tredje gången tror jag, men den är så rolig att den tål att ses om). Och sen har jag en säkerligen oändlig lista på bra filmer.
Tills dess fortsätter jag att leva i lyckan efter Tarantinos senaste och tänker på hur bra Brad Pitt kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar