Pördigt värre.

Det verkar finnas ett påhittat ord bland brackor som lyder "pördigt". Mycket underligt. Det är ett hitte-på-ord vars like jag aldrig hört maken till. Som en vän så träffande sa; "det låter som turd." Och tördig, det vill man ju knappast vara?

Nog för att jag vet att man kan säga "purdy" istället för pretty om man är sydstatare typ, (http://www.urbandictionary.com/define.php?term=purdy) men det här är ju löjligt!

Jag tror jag ska börja skriva arga insändare till tidningar. Eller varför inte stämningsansökningar. Kanske kan röra sig om förargelseväckande beteende av något slag?

Sommarsysselsättning.

Jag har läst följande under sommaren. Tjugoen böcker. Nåja, några seriealbum, men de likställs med böcker på grund av det högklassiga innehållet.

En anarkists minnen – Kropotkin
Svinalängorna – Susanna Alakoski
Maffia – Thomas Lappalainen
Djurens frigörelse – Peter Singer
Svensk Maffia – Lasse Wierup
Einsteins fru – Liv Strömquisr
Hundra procent fett – Liv Strömquist
Les misérables – Victor Hugo
100 höjdare – Fredrik Wikingsson och Filip Hammar
Gomorra – Roberto Saviano
Tärningsspelaren – Luke Rhinehart
Åtta år med Reinfeldt, Vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik - Stefan Carlén, Christer Persson & Daniel Suhonen
Kallocain – Karin Boye
Animal Farm – George Orwell
Döden och pingvinen – Andrej Kurkov
Kommunistiska manifestet – Marx och Engels
Flickan och skulden – Katarina Wennstam
Mig äger ingen – Åsa Linderborg
Det är bara lite aids – Sara Granér
Sagor för barn över 18 år – Tage Danielsson
Hjälp! – Sara Olausson och Nina Hemmingsson

Filmer och serier:
Panic in Needle Park
The wild one
Quadrophenia
De andras liv
Vi som älskade varandra så
Guds stad
La piovra (bläckfisken) säsong 1
Hyresgästen
Science of sleep
Whatever happened to Baby Jane?
Elefantmannen
Talk Radio
Fönstret mot gården
Boston Strangler
Tredje mannen
Umberto D
Double Idemnity
Paraplyerna i Cherbourg
This is England
Det sjunde inseglet

Heroines.

http://www.yelah.net/images/3707 Liv Strömqvist

http://suziluz.files.wordpress.com/2008/05/sara2.jpg Sara Granér

http://www.sfs.se/sextrak/files/page0_1.jpg Nina Hemmingsson

Och eftersom jag inte hittade något schysst med Sara Olausson att länka till så kan jag tyvärr inte göra annat än att nämna hennes namn och hoppas att även det får räknas.

Let's drink to the hard working people, let's drink to the lowly of birth.

Det här är för alla riktiga, viktiga människor. Ja, de som sjunger kanske har miljoner på banken och är allt annat än blue collar. Men någonstans kanske de minns var de kom ifrån. I vilket fall som helst är det värt att lyssna på.

"End of the day factory whistle cries,
Men walk through these gates with death in
their eyes,
And you just better believe boy,
somebody’s gonna get hurt tonight,
It’s the working, the working, just the
working life."



"Raise your glass to the hard working people
Lets drink to the uncounted heads
Lets think of the wavering millions
Who need leaders but get gamblers instead"



"While they're standing in the welfare lines,
crying at the doorsteps of those armies of salvation,
wasting time in the unemployment lines,
sitting around waiting for a promotion.
Poor people gonna rise up
and get their share
Poor people gonna rise up
and take what's theirs"


Och såklart:



"As soon as your born they make you feel small,
By giving you no time instead of it all."

Tjechov och jag.

"- Masja, Masja. Varför går du alltid klädd i svart?
- Jag sörjer mitt liv. "
Måsen

"Det kommer en tid då vi alla ska veta varför allt detta sker, varför alla dessa lidanden finns till. Då blir alla hemligheter uppenbarade, men till dess måste man försöka leva... man måste arbeta, bara arbeta! I morgon reser jag ensam, jag ska läsa med barnen i skolan och offra hela mitt liv för dem, som kanske behöver det. Nu är det höst, snart kommer vintern och strör snö över allting, men jag ska arbeta, bara arbeta... "
Tre systrar

"- Jag fick ett uppslag... Ett uppslag till en liten berättelse: om en ung liten flicka som bor vid en sjö sedan hon föddes, en sådan som ni; hon älskar sin sjö som en vild mås, och är lycklig och fri som en vild mås. Men av en slump kommer en man förbi, får se henne och krossar henne bara för han inte har något annat att göra, så som den här måsen blev skjuten. "
Måsen

Krossar henne bara för att han inte har något annat att göra. Jag älskar Tjechov. Han har varit min hjälte sedan många, många år tillbaka. Rysk litteratur är ett hantverk av rang. Att läsa något som skrevs för över hundra år sedan och fortfarande känna med personerna, gråta över deras öden, deras likhet med oss och märka hur det kan appliceras på världen av idag är rörande. Ingen har kunnat beröra mig som Tjechov. Med så små medel och så få ord lyckas han i sina pjäser och noveller skapa fullständiga människor som man älskar, hatar, vill hjälpa och som man bryr sig om. Han behövde aldrig använda överflödiga ord. Allt finns där ändå, allt.

Jag plöjer nu Kurkovs Döden och Pingvinen, som visserligen utspelar sig i Ukraina. En mycket trevlig bok som jag gott kan rekommendera. Det börjar dock bli dags att själv bli lite konstnärlig. Inte bara konsumera andras kultur. För konsumtion, det är ju inte särskilt kreativt och utvecklande. Men hellre konsumera kultur än mycket annat, visserligen.

Jag vägrar konsumera tv-apparater till exempel. Jag gillar tjockisTVapparater. För jag tänker inte lägga pengar på teknikstrunt och köpa en ny! Plus att jag inte ser på TV längre, så varför ska jag ha en flashig sådan? Det räcker gott med att använda den enbart som ett verktyg för att titta på alla filmer jag ser. Throw out your television, som Anthony Kiedis i Red Hot Chili Peppers en gång sjöng. Ärligt, vad finns det på TV som är värt att se? Möjligen Kunskapskanalen. Och VH1 som jag inte har längre. Och såklart Nip/Tuck på SVT. Att slötitta på TV är vad som kommer döda framtida generationer. OCH JA, jag såg mycket skit på TV som liten...men jag blev åtminstone bra på engelska av det och jag hade något att prata med mina klasskompisar om, annars hade jag väl varit en total social outcast eller nåt sånt. Den som vid tioårsåldern inte såg första säsongen av Robinson t.ex, den personen måste ha fått lida enormt och fått traumatiska men som visar sig än idag för att de inte fick vara en i gänget och diskutera det. Eller möjligtvis så klarar de sig utmärkt idag...

Vi som älskade varandra så mycket.

Vi skulle förändra världen - men världen förändrade oss.

En sorglig historia om socialistiska ideal som sakta raseras, hjärtan som krossas och vänskap som sätts på prov. Bland det vackraste och mest sorgliga jag sett på länge. Och då det är till och med en komedi. Fast komedi på La Vita é Bella-sätt. Inte på ett Den där Mary-sätt. Vilket förklarar saken lite. Den här filmen borde alla se. För att lära sig om livets nycker, livets bräcklighet, människors svek, gemenskap, vänskap, det viktiga med att stå fast vid sina ideal oavsett vad det kan kosta en eller varför inte faran med att stå fast vid sina ideal oavsett vad det kostar en. Och den avslutas med den finaste låten jag hört på italienska. Jag förstår inte hela texten, men nästan, och melodin är så fin. Åh.




Marciavamo con l'anima in spalla nelle tenebre lassù ma la lotta per la nostra libertà in cammino ci illuminerà non sapevo qual'era il tuo nome neanche il mio potevo dir il tuo nome di battaglia era (Philipe?) ed io ero Sandokan.

Eravamo tutti pronti a morire ma della morte noi mai parlavamo, parlavamo del futuro se il destino ci allontana il ricordo di quei giorni sempre uniti ci terrà
il ricordo che poi venne l'alba e poi qualche cosa di colpo cambiò il domani era venuto e la notte era passata
c'era il sole su nel cielo assolto nella libertà.

Eravamo tutti pronti a morire ma della morte noi mai parlavam parlavamo del futuro se il destino ci allontana il ricordo di quei giorni sempre uniti ci terrà
il ricordo che poi venne l'alba e poi qualche cosa di colpo cambiò il domani era venuto e la notte era passata
c'era il sole su nel cielo assolto nella libertà.

Elegi

Vore jag finkultur, något som t.ex. Iran och Egypten har varit stora leveranter av sedan tusentals år till skillnad från detta vikingarövarland, så skulle jag kanske citera Karin Boye och säga att det gör ont när knoppar brister. Vore jag mån om min image skulle jag nog citera Barbro Hörberg, som en gång skrev att “Det står ju i Bibeln att störst av allt är kärleken. Det tror inte jag. Jag tror att störst av allt är rädslan för att ingen ska behöva en.” Kanske skulle jag citera Van Gogh, och säga att ju mer man älskar - desto mera lider man. Eller varför inte unge Werthers fader, Goethe, som yttrade att ungdomen och den stora kärleken, allt har en ände.

Men i min värld kommer det sig mer naturligt att prata om Madness underbara NW5(Though we face the final curtain, one thing remains, thats for certain. I will love you all my life, but without you in my life.)

Eller Manu Chao och hans farväl i La Despedida. (Te espero siempre mi amor, cada hora, cada día. Te espero siempre mi amor, cada minuto que yo viva.)

Det har gått en tid. Men allt känns så fel utan dig, jag är tom och jag får inte vaea med den som jag älskar, den som jag inte vill annat än att vara med, att få ge allt till. Det finns inte ord att beskriva det. Jag ska inte säga att inget är värt något längre, för det nöjet ska jag inte ge dig. Och det är heller inte rättvist mot alla mina vänner att säga så, mina vänner som alltid funnits där för mig och gjort allt de kunnat. Men det går inte att komma ifrån att du var en av dem. Den jag alltid kunde prata med. Jag vill ringa dig när jag mår dåligt, tills jag kommer på att du är anledningen till att jag mår såhär. Och då mår jag lite sämre igen.

And it hurts with every heartbeat.

you must love me

låtar med inkorrekt innehåll

Lyssnar man på dessa låtar, eller bara ser dess titlar, så inser man snart att här står det inte riktigt rätt till. Jag kan tillägga att en käftsmäll inte alls är detsamma som en kyss, att en kvinna aldrig föds för att göra en man lycklig - ni hör ju hur dumt det låter, och att de söta flickorna i Shangri-Las inte alls borde tro att hans frihet är puts väck bara för att han träffat henne. Och tror han det, så är han faktiskt bara dum i huvudet. Riktigt jävla gravt dum i huvudet, för att inte säga en riksidiot. Lyssna och lär.

Chiffons - He hit me (and it felt like a kiss)


Britney Spears - I was born to make you happy


Shangri-Las - Out in the streets

The Apollinaires sjunger för mig.

Det finns mycket att klaga på. Samtidigt som det säkert finns mycket att glädja sig åt. Ibland känns bara allt så motigt. Man trampar vatten. Man står där man lämnades. Det är inte kul längre. Det. Är. Inte. Kul. Längre. Eller egentligen så var det aldrig kul.

Och Willy DeVille har gått ur tiden också. Hatten av.

Madonna är tydligen bara 163 cm lång. Det tycker jag är ganska kort. Jag har alltid tagit för givet att hon var 175 ungefär. Sån här information känns högst relevant. Det gäller att fylla tiden och tomrum med sånt här. Jag har för övrigt fortfarande inte sett Apocalypse Now, trots att jag lånat den två gånger, med tanken att se den eftersom det tillhör populärkulturell allmänbildning och jag är mycket noga med sånt. Roman Polanski däremot upphör dock aldrig att imponera mig, och The Tenant var ett intressant stycke film. Science of sleep var lite för konstig och Guds Stad lite för mycket Baz Luhrmann/MTV-estetik. Åter till Polanski; China Town skulle jag vilja se igen, det var alldeles för längesen. Rosemary's baby är inte lika bra dock. Nåja. Det gäller att läsa och se film och lyssna på musik. För där ligger allting. Allting av vikt. Min förmåga att skriva sammanhängande verkar alldeles nyligen ha lämnat mig.

Som jag ofta säger ska man skilja på sak och person, som t.ex. i fallet Polanski. Jag har fortfarande en bild på Roman Polanski och Sharon Tate i min plånbok, en scen ur Vampyrernas natt. De är ett så vackert par att deras hedersplats i plånboken antagligen aldrig skulle kunna utplånas ens av en bild på en karl.

Och nu sjunger George Harrison "My sweet lord" på radion. Ett solklart rip off på Chiffons He's so fine, om jag får säga det själv.

George Harrison


The Chiffons