När man rotar bland sina gamla saker hittar man roliga saker. Man hittar snygga tyska tidningar med stickningsmönster och virkningsmönster, med sjukt snygga 70-talsmodeller. Man hittar tidningar med en nyfödd Victoria på, som dessutom heter Husmodern. Nog för att dagens samhälle än idag svämmar över av tidningar fulla med sminktips, städtips och reklam som visar hur bra kvinnor är på att städa och program där kvinnor bakar kakor, men att kalla en tidning för Husmodern...ja, det känns ju lite väl trist och förutsägbart helt enkelt. Den blåklädda tjejen på Burdaomslaget är dock rysligt snygg i sin blåa tröja och jag önskade att jag hade en sån. Att jag kunde sticka mig en sån. Men jag kan bara virka och jag är inte så bra på det heller, så det får vara. Några tidningar tänker jag spara för det fall att jag någon dag känner att jag vill lägga tid på att lära mig att sticka och att virka bättre. Det känns inte så troligt, men vem vet. Är det något jag borde ta upp igen och på allvar, så är det trots allt min manschauvinistiska gitarr. Nej plural ska det vara. Gitarr-ER. Stackarna. Och förstärkaren bara står instängd i ett skåp. Varför köpte jag inte en synt? Ja kanske för att jag inte är så musikalisk. Och för att tjejer med gitarr ser så in-your-face ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar