Jag tycker helt klart att det är underskattat att läsa om andra människors liv. Bloggen må vara död, men i rent självterapeutiskt syfte lever den än. Folk skriver de underligaste saker. Och det roar mig verkligen.
Bortsett från att jag är ett vrak såhär i tentatider så är allt prima. Våren är här. Med allt därtill.
Och bredvid min dator står det där jävla vykortet med Elvis på fortfarande, som ett litet altare. Det är något som går i familjen, den där idoldyrkan. Tänderna, den stora käften och idoldyrkan av diverse konstiga saker. Typ Elvis. Typ Stones. Typ ett kilo honung i veckan.
Apropå Elvis slökollades det igår på ett program (TV4s jävla skitdokumentärer borde skjutas) där en man trodde att han var Elvis. Han skrev nytt material och trodde verkligen att han var Elvis. Ja, så kan man ju också tycka. Det är kanske han som är min nya idol.
Eller Eilert Pilarm.
