Muskler

Jag hade glömt hur skönt det är att träna. Det är exakt åtta veckor sedan jag sist var på ett jympapass. Nu var jag klart svagare än sist och min kondition och mina muskler var inte riktigt med mig som förr, men nu ska det jobbas upp igen. Jag är härligt trött efter passet, och jag känner att fan - det här är precis vad man behöver. Om inte annat så blir man sjukt snygg. Och det finns inget annat jag är mer besatt av än att hålla min kropp i trim och vacker och ung så länge som möjligt. Ja, ni talar med årets ytligaste människa. Som inte har ätstörningar, bara en något underlig relation till mat i vissa lägen. Okej, jag överdriver. Jag är inte så ytlig som jag låter. Det finns vissa saker i mitt liv som bevisar det. Men jag ska inte sticka under stol med förkärleken för det vackra, det sköna. Kanske bottnar det i min kärlek till den konst som t.ex. Caravaggio och Leonardo da Vinci stod bakom. Vem vet. Beauty is the beast.

Många bra konserter. Oskar Linnros, Jens Lekman, Nationalteatern, Of Montreal. Sen ryktas det förstås om en Stones-turné nästa år. Åh, vilken lycka detta vore!

Mina chilis (hans barn) frodas. Hans är väl döda vid det här laget. Men jävlar vad jag har chilifrukter. Visserligen så gott som oätliga eftersom de ska vara extremt starka, men ändå. De är svarta och snygga, och blommorna är lila. Jag kommer gråta när mina små barn dör. Min mimosa (rörmigej) har också växt sig stor och stark (hans som jag planterade i vinglas fick inte tillräcklit med livsutrymme skulle jag tro, så de är säkert döda de också) och den viker ihop sig när jag tar på den. Såklart. Väntar bara på små söta lila blommor på den också. Åh. Blommor. Det är faktiskt en fin livsglädje i dem.