Sinnesstämning.

Det ligger nog något i det. Jag kan mycket sällan vara arg på någon under en längre tid. Men när jag väl blir förbannad, då gror mitt hat under ytan för en väldigt, väldigt lång tid. Men oftast blir det inte så. Fast jag vidhåller att man inte ska jävlas med mig. Jag tar inte vilken jävla dynga som helst.

Så var man snart på jobbet, då. Känns spännande, livsfarligt och ångestladdat. Men det blir nog bra. Med tanke på att jag fick det sexton veckor innan jag skulle börja jobba så kändes det alltid väldigt avlägset. Nu är det bara sex dagar kvar. Tiden bara rinner iväg.

Nu tänker jag storslaget avsluta med ett citat från den låt jag nu lyssnar på. Jag är så oerhört populärkulturfascistisk att jag egentligen inte borde erkänna detta. Men jag älskar vår tids Marilyn Monroe, ingen har väl fått utstå så mycket spott och spe som den väna, vackra Britney?

I'm addicted to you, don't you know that you're toxic?