no hay memoria sin olvido.

Det kunde inte vara mer sant. Vad är väl minnet, om inte ett selektivt förflutet fullt med hål och nya händelser som förbättrar? Men jag älskar mina minnen.

Bryan Ferry. Åh. Here I come, baby!

Imorgon är det Dolly Parton. Herregud, från där jag sitter kommer jag bara se två enorma bröst guppa runt på två enorma klackskor!

You had one eye on the mirror

as you watched yourself go by

And all the girls dreamed that theyd be your partner

Theyd be your partner, and...

Youre so vain, you probably think this song is about you

Youre so vain, Ill bet you think this song is about you

Don't you? Don't you?

You had me several years ago

when I was still quite naive

Well you said that we made such a pretty pair

And that you would never leave

But you gave away the things you loved

and one of them was me

Carly darlin'!

the beauty of googling.

Finns det något bättre än att googla folk och dessutom hitta ett relativt roligt resultat. Jag tror stenhårt på det här med googling. Att Internet i stort sedan leder till att det finns en massa suspekta bilder på människor från när de var små eller när de var i underliga situationer är en helt annan femma. Det är bara otroligt roligt i detta nu att det faktiskt kan vara så givande att googla.

In med ordet "googla" i SAOL!

this is why i like you.

Har fått syn på världens finaste Carin Wester-tröja. Jag ska jaga den i helgen. Mer dyra plagg åt folket. Så länge folket inkluderar mig, vill säga.

Mitt sociala liv skall aktiveras igen. Sanna mina ord!

-----------------------------------------------------------------------

Something in you caused me to

Take a new tact with you

You were going through something

I had just about scraped through

Why do you think I let you get away

With the things you say to me?

Could it be I like you

It's so shameful of me, I like you

No one I ever knew or have spoken to

Resembles you

This is good or bad, all depending on

My general mood

Why do you think I let you get away

With all the things you say to me?

Could it be I like youIt's so shameful of me, I like you

You're not right in the head and nor am I

And this is why

This is why I like you, I like you, I like you...

Åh Morrissey!!! Jag säger då det.

steal my records.

Efter att igår ha sett Elizabethtown så är jag officiellt återigen kär i Ryan Adams. Och jag menar inte lite sådär förälskad eller förtjust i någon, som jag så ofta är, utan jag är verkligen kär. Jag vandrar på små moln, vill springa fram till honom och kasta mig i hans famn för att viska i hans öra hur mycket jag älskar, nej - avgudar honom. Jag vill säga till honom att jag är allt han någonsin kommer behöva. Jag vill att han kommer och stjäl mina cd-skivor, och till och med mina högt värderade lp-skivor, för jag skulle ge allt för honom. Du är det bästa som någonsin hänt mig. Och det bästa som hänt resten av musikvärldens aficionados, såklart.

Carina, if I told you what I wanted to
I wonder if you would have stuck around

Tro mig, jag stannar hos dig i ur och skur. Skitsamma vad du gör, jag är alltid din. Släpp trettio skivor om året, jag köper dem ändå. Gör konstiga projekt med Jesse Malin, jag är ändå alltid på din sida. För evigt.

Jag borde plugga lite nu, men jag var bara tvungen att berätta för alla om min återfunna kärlek. Jag vill att alla ska höra:

Come pick me up
Karina
To be young

Answering Bell

La cienega just smiled

Sylvia Plath

Love is Hell

Wish you were here

Beautiful Sorta

You wish you had a Sylvia Plath. I wish I had a you.

shangri-las.

Jag har sagt det förr. Men jag säger det igen. INGA kan mäta sig med Shangri-Las. Jag har lyssnat non-stop på dessa drottningar av melodramatik sedan igår, och jag tröttnar inte på fiskmåsarnas läten i Remember (walking in the sand) eller på den otroligt suggestiva Past, present and future som känns som en ode till ens eget liv, ett begravningstal för den tid som tillbringats på skolgårdarna.

De tragiska ödena haglar, flickor som lämnar sina hem för en pojke men sedan inser sitt misstag och aldrig mer kan återvända hem, ett ungt par som inte får sin kärlek till varandra välsignade och flyr och möter sitt slut, flickor vars pojkvänner dör i motorcykelolyckor... Rebeller! Olyckliga tonår! Brustna hjärtan!

Aretha Franklin, Supremes, Dusty Springfield...släng er i väggen!

Go out with you?
Why not.
Do I like to dance?
Of course.
Take a walk along the beach tonight?
I'd love to.
But don't try to touch me,
don't try to touch me
'cause that will never happen...
...again.

bland förväntade liggnummer

"Någonstans bland flottiga taxikvitton och förväntade liggnummer vet jag att du också har den. Den där Rocky-strippen som påminner dig om att de onda makterna i samhället kan strypa de godaste av ting, i det här fallet Lydmar." (Lovisa Madlås, Allt om Stockholm)

Fast i mitt fall så gäller det den där härliga Rocky-strippen, som faktiskt förärats en hel sida i Rockytidningen från januari, när allas vår älskade Rocky ligger i sin säng och undrar vad det är för fel på männen eftersom de istället för att hoppa upp ur sängen och försöka börja sitt uppdrag att sprida sina gener bland kvinnor, hellre ligger kvar i den stora, tomma sängen. Ja, man kan ju faktiskt ibland undra vad det är för fel på er. Rocky kan verkligen spegla verkligheten. Jag älskar honom! Fan, man borde nästan ta sig till Press Stop och tjacka samtliga samlingsalbum.

Det börjar bli dags att köpa en digitalkamera. Det känns roligt. Och ja, jag vet att jag är lite efter. Men vad väntar man sig? Jag ÄR old school.

Och glöm inte;

I have forgiven Jesus.

old school

Jag gillar nästan att vara småsjuk. För då får jag den där otroligt heta hesa rösten som är heeelt sjukt oemotståndlig och som jag önskar att jag alltid hade. Dessutom är den galet snygg att sjunga till remixen av Freddie Mercurys Living on my own (I don't have no time for no monkey business! I get so lonely, lonely, lonely - yeah!). Men helt enkelt, den som ändå alltid fick låta såhär. Lite raspig och basig. Ungefär som Nico, fast utan den tyska brytningen. Aaah, wat a klaaan. Nej Freddie, nu åker du ut. Nu ska det lyssnas på All tomorrow's parties. And I look forward to them.

Jag vill köpa mig lite kläder. Esprit, Benetton samt Acne känns mycket lockande att botanisera i just nu. Det är en fråga om prioritering. Mp3-spelare vs. Kläder. Shit, it's gonna be a helluva swelluva match.

Jag fick lite VHS av min mors kollega igår, hon skulle ha slängt dem annars. Jag känner mig så otroligt old school som tackar och tar emot tre underbara filmer: Trainspotting, Cocktail och Amadeus. Dock på VHS, alltså. Det är så charmigt. Jag älskar de där stora, klumpiga banden. Det är nåt visst med dem, helt enkelt. Och sen är jag ju en förespråkare av old school. Jag menar, när skulle jag föredra CD-versionen framför den hederliga Sticky Fingers-lp:n med ett riktigt blixtlås? Skulle jag hellre ta på mig ett par stuprör från idag, om jag lika gärna kunde ta ett par från sent 70tal? Skulle jag slänga mina exkvisita hippietunikor från 60talet för att istället bära HM:s trams? Nej, jag skulle inte tro det. Jag älskar det som en gång varit. Kalla mig bakåtsträvare, jag kallar det nostalgi. Kalla mig envis, jag kallar det för stilfullt. Det var bättre förr. Därmed basta.

Och Stockholm har börjat mörkna utanför fönstret. Känns hårt. Men det är från och med idag mars, och jag ser det som en invit till våren. Så om du hör mig vet du att du är ytterst välkommen. Vi väntar alla på dig; vi har till och med redan börjat skymta vårkollektioner och fantisera om det där gröna gräset som man snart kommer att kunna sitta i. Åååh. Kärlek.

PS. Stureplan är tyvärr mer än en vägkorsning för mig. Men Virtanen är en mycket rolig man, och han har rätt i det han säger. Trots detta kan man väl inte helt exkludera Stureplan från sin roll som Stockholms hjärta, på ett sätt. Men vad är väl egentligen hela Stockholm, om inte en vägkorsning i världen där det säljs sprit för att döva den svenska avundsjukan och för möjliggöra att man tillfälligt skakar sig ur jantelagens klor?

"Stureplan är ingenting annat än en vägkorsning där de säljer sprit"

Fortsättning följer.

Med Oscarsgalan i backspegeln

Jag är mycket trött, eftersom jag satt uppe till halv sju ungefär och tittade på det roligaste i tv-väg jag vet: Oscarsgalan. Jag har sovit ungefär två och en halv timme. Känns inte så jättebra, men det blir till att lägga sig tidigt ikväll istället.

Jag hade rätt i att Forest Whitaker skulle ta hem Best male in a leading role, och att Alan Arkin skulle vinna för Best supporting actor.

Dock var jag ute och cyklade när jag innerst inne ville se söta Abigail Breslin få Oscar för Best supporting actress, som istället gick till Jennifer Hudson i Dreamgirls... Jag har visserligen inte sett den än, men det var väl lite otippat att denna American Idol-tjej skulle sno statyetten från Abigail, Cate Blanchett, Adriana Barraza och Rinko Kikuchi? Och sen så fick ju Pan's Labyrinth förstås inte bästa utländska film, men men... Jag älskar den ändå.

Achievement in directing gick (som jag också trodde) till min otroligt stora glädje till Martin Scorsese för The Departed och jag satt framför teven med ett leende på läpparna som var lika stort som ett barns, som fått en ponny i julklapp.

Och även Best motion picture of the year lyckades jag pricka in med The Departed! Och jag är verkligen sjukt glad för Scorsese, jesus vad han har förtjänat detta. Han har ju tidigare förlorat mot till exempel Kevin Costners Dansa med Vargar i kategorin Bästa regi, och det är ju bara absurt!? Skönt att se att han inte fick nån fånig Lifetime Achievement Oscar i framtiden för "trogen tjänst i tinsel town", utan the real deal.

Och Ennio Morricone! Vilket geni!