
Efter att igår ha sett Elizabethtown så är jag officiellt återigen kär i Ryan Adams. Och jag menar inte lite sådär förälskad eller förtjust i någon, som jag så ofta är, utan jag är verkligen kär. Jag vandrar på små moln, vill springa fram till honom och kasta mig i hans famn för att viska i hans öra hur mycket jag älskar, nej - avgudar honom. Jag vill säga till honom att jag är allt han någonsin kommer behöva. Jag vill att han kommer och stjäl mina cd-skivor, och till och med mina högt värderade lp-skivor, för jag skulle ge allt för honom. Du är det bästa som någonsin hänt mig. Och det bästa som hänt resten av musikvärldens aficionados, såklart.
Carina, if I told you what I wanted to
I wonder if you would have stuck around
Tro mig, jag stannar hos dig i ur och skur. Skitsamma vad du gör, jag är alltid din. Släpp trettio skivor om året, jag köper dem ändå. Gör konstiga projekt med Jesse Malin, jag är ändå alltid på din sida. För evigt.
Jag borde plugga lite nu, men jag var bara tvungen att berätta för alla om min återfunna kärlek. Jag vill att alla ska höra:
Come pick me up
Karina
To be young
Karina
To be young
Answering Bell
La cienega just smiled
Sylvia Plath
Love is Hell
Wish you were here
Beautiful Sorta
You wish you had a Sylvia Plath. I wish I had a you.
1 kommentar:
Jag gillar inte att Ryan måste ha så extremt tajta och snuskigt blåa jeans all the fucking time.. inte okej.
Skicka en kommentar