Laddning.

Jag är laddad. Laddad laddad laddad.

Igår när jag såg teasern på SVT för Nip/Tucks sjätte säsong (en teaser som mer eller mindre enbart bestod av klipp rörande Christian Troy och hans kvinnoproblem, vilket säger mycket om vem som är stjärnan i serien) utbrast jag i en lång harang av "Yes! Yes! Yes! Yes!" och småskrek i mitt glädjerus. Ingen serie är bättre än Nip/Tuck.

Christian är ett machosvin utan dess like, men som innerst inne är tragisk och ensam och inte ens älskar sig själv. Sean är en snäll, missförstådd perfektionist med höga krav på sig själv, men som under ytan kan vara minst lika ondskefull som Christian ibland. Matt är en mjäkig daddy's boy (eller egentligen har han två fäder, både Christian och Sean går under denna kategori mer eller mindre...) som föll för sin biologiska pappas ex Kimber och skaffade barn med henne, under en period i scientologikyrkan som sedan utbyttes i ett beroende av crystal meth eller dylikt. Och Kimber kommer aldrig glömma Christian, trots att han är ett svin. Och lesbiska Liz har gift sig med Christian, för att det var den enda man hon älskade. Men nu har hon insett att han är ett svin (ja det kan inte vara så svårt att inse?). Och Julie är en underbar, stark kvinna som efetr att hon skiljde sig från bihanget Sean bara har blivit starkare. Som även hon kom ut ur garderoben nyligen. Och hennes flickväns dotter förgiftade henne nästan till döds. Och denna dotter hade även Julies exman Sean en affär med, trots en åldersskillnad på kanske 30 år.

Den här serien har allt allt allt. Det är det sjukaste någonsin, men också det bästa någonsin. Ingen annan serie kan mäta sig med den. Bra manus, bra skådespelare, bra miljöer. Och framförallt, den är precis lika intressant nu, efter snart sex säsonger, som den var avsnitt ett.

Kl 22 är jag bänkad.