Jag sitter i självvald isolering. Jag vill inte röra mig utomhus. Jag har en lätt solbränna och för er som känner mig så skyr jag solen. Bränt barn skyr solen. Dock har jag aldrig blivit illa bränd. Inte på något sätt. Jag är en oförstörd kvinna som inte vet mycket om smärta, därav det psykiska illamåendet som uppstår när jag ser de där vidriga solbrännelinjerna som uppdagar sig på min vackra, vita lekamen. Allt det lilla blir så mycket värre när man inte varit med om riktig smärta.
Jag har däremot blivit nyförtjust. Jag tror att det är sommaren som är boven i dramat. Minnena, värmen, kropparna, och dialogerna som utspelat sig. Jag vet att det inte kommer att hända, men att någon kan vara så fruktansvärt pretentiös och excentrisk och snäll är bara mer än vad jag klarar av. Plus att om man är sådär söt så kan jag bara inte motstå det. Åh. Varför ska jag alltid falla för konstiga typer? Antingen är de som han, eller så är de den totala motsatsen. Killar med klara framtidsmål, estetiskt tilltalande, smarta (och inte bara fulla av vad de t r o r är smarthet) och med snygga kläder. Men det där med snygga kläder tar jag tillbaka, för det är inte unikt för den ena. Det är något de båda står för. Mina kära små märkestöntar.
Jag äter macarons. Som Stewie sa en gång i Family Guy, med munnen full av bakelser: "Oh my god, there is an orgie in my mouth!".
Jag ska städa här hemma idag. Få lite poäng för att jag har varit duktig. Och sen kanske man ska smeta yoghurt på solbrännan igen. Så kom ihåg; ser ni en söt brud på Trädgården med en konstig v-ringad solbränna så är det jag. Feel free to say hello.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar