Jag skriver lite väl mycket här nuförtiden. Tänk på att detta är dagens andra, jag upprepar, ANDRA inlägg! Och för vad? Nonsens? Kanske.
Jag lider med Sanna som idag suttit i en sal utanför Uppsala och skrivit en fem timmar lång tenta i juridik. My thoughts were with you. Medan du skrev din tenta, for jag själv runt som en Ajax-virvelvind här hemma och städade och hade mig. Man skulle kunna tro att lägenheten inte är densamma.
Varför är vi människor så jävla exhibitionistiska egentligen? Alla fläker ut sina liv på Internet. Har multipla personlighetskriser eftersom man hittar dem på MySpace, sina bloggar, FaceBook, Skunk, och på säkert tusen communities och liknande till. Och vi ska inte tala om klubblivet. Där fläker vi ut oss som aldrig förr. Blickar som möts, den legitima närheten som det innebär att dansa med en total främling som man aldrig ens skulle ha vågat tittat på om han suttit mittemot en på tunnelbanan. En annars så oskyldig blick blir plötsligt ett legitimt sätt att be någon ligga med en senare. Herregud, människan. Jävligt intressant djurart.
Allt detta till trots kan jag inte lägga ner MySpace och de få saker jag tillhör, och knappast sluta gå ut heller. Men ibland är vårt överflöd och vårt beteende bara helt obegripligt. Jag önskar jag bodde ensam i skogen. Men den idén sprack: jag är ju skogsrädd på grund av den där gången då jag gick vilse i skogen och var tio år gammal och Patrik kom och hämtade mig till slut. Det var nåt sånt. Eller var det den gången Nathalie klättrat upp i trädet och jag inte hittade ut? Herregud, jag insåg just att jag gått vilse i skogen två gånger. En gång räddades jag av Patrik, en annan av Christian. Usch. Skogen. Jag minns när jag nästan grät under orienteringen i ettan och stackars Lina och Anneli fick ta hand om mig och jag vill bara slå Gustaf hårt hårdare hårdast.
Måste jag ens säga att jag fick IG på den orienteringen? Undrar om vi inte till och med använde örhängena till att kopiera andras stämplingar...eller det kanske var i nian.
Jag lider med Sanna som idag suttit i en sal utanför Uppsala och skrivit en fem timmar lång tenta i juridik. My thoughts were with you. Medan du skrev din tenta, for jag själv runt som en Ajax-virvelvind här hemma och städade och hade mig. Man skulle kunna tro att lägenheten inte är densamma.
Varför är vi människor så jävla exhibitionistiska egentligen? Alla fläker ut sina liv på Internet. Har multipla personlighetskriser eftersom man hittar dem på MySpace, sina bloggar, FaceBook, Skunk, och på säkert tusen communities och liknande till. Och vi ska inte tala om klubblivet. Där fläker vi ut oss som aldrig förr. Blickar som möts, den legitima närheten som det innebär att dansa med en total främling som man aldrig ens skulle ha vågat tittat på om han suttit mittemot en på tunnelbanan. En annars så oskyldig blick blir plötsligt ett legitimt sätt att be någon ligga med en senare. Herregud, människan. Jävligt intressant djurart.
Allt detta till trots kan jag inte lägga ner MySpace och de få saker jag tillhör, och knappast sluta gå ut heller. Men ibland är vårt överflöd och vårt beteende bara helt obegripligt. Jag önskar jag bodde ensam i skogen. Men den idén sprack: jag är ju skogsrädd på grund av den där gången då jag gick vilse i skogen och var tio år gammal och Patrik kom och hämtade mig till slut. Det var nåt sånt. Eller var det den gången Nathalie klättrat upp i trädet och jag inte hittade ut? Herregud, jag insåg just att jag gått vilse i skogen två gånger. En gång räddades jag av Patrik, en annan av Christian. Usch. Skogen. Jag minns när jag nästan grät under orienteringen i ettan och stackars Lina och Anneli fick ta hand om mig och jag vill bara slå Gustaf hårt hårdare hårdast.
Måste jag ens säga att jag fick IG på den orienteringen? Undrar om vi inte till och med använde örhängena till att kopiera andras stämplingar...eller det kanske var i nian.
1 kommentar:
Jag vill oxå slå GUSTAF hur hårt som helst. he's a mean mean old man
Skicka en kommentar