First the mic, then a half cigarette.

Varför hade jag glömt bort Elliott Smith? Man kan hitta guldkorn i den stora skivsamlingen när man börjar rota lite. Som exempelvis Elliott Smiths XO. Sen finns ju förstås alltid Spotify. Den virtuella skivsamlingen. Där huserar för tillfället främst The Presets med pumpande livsglädje. Ungefär som jag, då. Den lyckliga, smarta, kamouflerat elaka och innerst inne blyga dam som dock väljer att kompensera denna blyghet med en extrem högljuddhet efter mottot "hörs jag, så syns jag!". Men visst, Smith är deppkung och man tröttnar i längden. Och då börjar man lyssna på exempelvis Rocky Horror Picture Shows soundtrack. Eller på junior Boys eller Saint Etienne. Eller varför inte Ultravox. Ja, där sa jag banne mig ett sant ord!

Är det något som män inte vet är de att de är helt överflödiga. Enligt senaste BON så kommer vi tydligen klara oss helt utan män i framtiden tack vare (ja, inte på grund av!) framgångsrik forskning. Tänk, där går de så kallade trebenta varelserna och tror sig vara oundgängliga. Vad de inte vet är att de snart försvinner. Vi klarar oss nog fint utan dem. Virtanen sa att en värld utan män skulle bli tråkig eftersom männen står för allt kul i världen, såsom penetrationssex. Ja, man kan ju hoppas att Virtanen hade viss ironi i detta. Nåja. BON är i vilket fall kul att få ibland. Men vad gäller min DN-abstinens så blir den inte bättre. Prenumeration måste snarast inledas för att inte gå under av intellektuell torka, likt en Saharaöken som sakta brer ut sig i hjärnbarken.