Antony Hegarty och Bryan Ferrys röster är som två bitar av samma pussel som läggs samman och bildar det mest kompletta jag någonsin hört. Det är underbart vackert. Och nu lyssnar jag på Monica Zetterlunds underbara "Trubbel" eftersom en person påminde mig igår om hur fruktansvärt bra den är. Och i min gamla spotifylista står den nästan lika vackra "Visa från Utanmyra" på tur.
"Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis, och jag tog saker som du glömt med hem till dig. Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner, jag traskar runt i resterna utav vårt liv. Men du ska aldrig ge mig pikar om sekiner, ej heller ska du bli nån annans tidsfördriv! Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar och ta vårt liv och mina katter som de är. Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar... Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!"
Mitt projekt att lista favoritkonstnärer avstannade tydligen. Jag har alldeles för mycket att tänka på med tanke på alla andra listor som ska läsas och skrivas så här mot slutet av året. Jag postponerar det! Man har ju fullt upp med julkortspyssel, kroniskt läsberoende, filmtöntsbeteende och sporadiskt akvarellmålande, LP-skivesmältande, DN-genomgång och fikastunder med goda vänner. (Jag utelämnar pluggande, för jag orkar inte tänka på det.) Jag gillar Stockholm. Det är fullt av folk jag gillar. Och nu sjunger Monica att hon sakta går igenom den. Ja, Stockholm. Jag älskar dig ibland. "På Västerbron, i den himmelska ron." Men kanske är "Rom i Regnet" av Lundell min favoritlåt förknippad med Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar