Libertad.

Jag älskar den här målningen av Delacroix. Fast kanske inte lika mycket som jag älskar Caravaggios verk, speciellt på unge Dionysus. Nåväl. Efter att i DN (http://www.dn.se/nyheter/varlden/fotbollslegendar-hyllar-revolutionart-frankrike-1.1010942) ha läst om Eric Cantona och definitionen av vad en fransman är så påmindes jag om hur mycket jag tycker om den här tavlan. Varför? Ja, den var illustration vid den lilla artikeln. Annars hade jag kanske inte direkt gjort kopplingen Cantona --> Delacroix. Men vem vet.

Idag var jag på bibblan igen (och jag lovar att någon vill mig illa eftersom exemplaret av Brechts Kaukasiska Kritcirkeln, som skulle vara inne, lyste med sin frånvaro på hyllan) och blev lite ledsen över att det finns så mycket man vill läsa, men som man inte hinner med. Men jag lånade två tidskrifter (Galago och Pockettidningen R, vilken kombo) och gick hem och läste DN och drack té och åt fruktsallad. Ett förnämligt kvällsnöje måste jag säga. På bibblan såg jag Gellert Tamas "De Apatiska" stå på en reservationshylla och hånle mot mig. Jag tänkte ta itu med den bjässen till bok (621 sidor?!) snart...någon gång. Men just nu är den för tung för att bäras med i kollektivtrafiken och läsas. Dessutom är det 62 reservationer på den i bibliotekets katalog...

Jag avskyr att räkna ut balanslikviditeten och räntabilitet. Bara ordet... "Räntabilitet". Hur dumt låter inte detta? Svar: Jävligt dumt. Fy fan för den som fick för sig att börja räkna på såna här saker. Eller fy fan för den som ens fick för sig att starta ett företag så att såna här problem dök upp. Tacka vet jag stenåldern och upptäckten av elden och hjulet och andra fiffiga saker.