Det är inte lätt när det är svårt. Det är således inte svårt när det är lätt. Ja, så vad väljer jag? Jag kommer från landet Lagom så jag vill ha ett mellanting av dessa scenarion, men det får jag inte. Istället får jag en termin fylld av Kafkapennalism, ett ord som enbart skapats för dessa sammanhang och som enbart kommer att användas under följande femton veckor. Kafkapennalism. Smaka på ordet. Låt det rulla runt tungan.
Jag ska bestraffas gravt för ett fel som aldrig gjorts från min sida. Jag är ju som snö. Jag ska skriva oändigt ånga rättsfallskoncentrat, ett saftigt PM samt tvingas genomlida ett rättegångsspel. Jag ska även läsa X antal sidor kurslitteratur och sisådär hundra rättsfall. Jag gillar visserligen civilrätt, men det här är ju löjligt.
Jag har varit medveten om detta helvete sedan ett år tillbaka. Jag visste precis vad jag gav mig in i när jag började på den här linjen. MEN FÖR I HELVETE. Detta hindrar mig inte från att bli förbannad idag, efter introduktionsföreläsningen.
Nåja. Jag har fått återse mitt universitet, alla dess studenter och även mötts av underliga, nya cafévarianter. Inget ser ut som det gjorde innan, möjligen Café Trean dock.
Min föreläsare har för övrigt ett mycket underligt sätt att tala på. Han stakar sig efter var tredje ord och drar efter andan och det hela låter mycket hackigt och ansträngt. Känns inte helt okej att behöva ha 80% av föreläsningarna med honom, eftersom jag är en total språknörd som tänker i fonetiska banor à la alveolara konsonanter, nasalassimilationer, diftonger och bilabiala konsonanter. Livet är hårt.
2 kommentarer:
jag gillar inte ens civilrätt. smaka på den du. ni får släpa mig genom den här terminen, för jag ska med jag också. vi ska alla komma igenom med livet och fina betyg i fastreg i behåll. nu jävlar...
alla ska med lina, alla ska med!
Skicka en kommentar