Jag är upprörd. Jag såg mitt Italien slaktas igår. 3-0 till Holland. Jag kan knappt skriva siffrorna utan att rysa av ilska och sorg. Luca Tonis uppgivna blick, Del Pieros tappra försök, Buffons frågeteckenliknande nylle och Fabio Grossos energi där mot slutet. Jag är helt tom. Jag vet inte varför Italien har kommit att ligga mig så varmt om hjärtat i dessa sammanhang. Kanske för att Sverige aldrig varit något att räkna med sen Brolin och gänget kom hem efter det där lyckade bronset. Kanske för att Spanien inte heller är något att räkna med i dessa sammanhang. Därför fick det bli deras grannar som tog min kärlek istället, eftersom knappast Finland, Norge eller Danmark har några vidare roliga landslag för mig att lägga all min kärlek på.
Nåja, i vilket fall har jag en kärleksaffär med Gli Azzuri. Jag älskar dem. Jag var i glädjeyra när de vann VM 2006. Jag trodde stenhårt på dem igår. Men vad hände? Jag skrek mig hes framför teven, såg hur de sakta men säkert massakrerades av de där orangeklädda jävlarna. Och Luca Toni såg mer och mer uppgiven ut. För att inte tala om Cannavaro. Fan, FAN Cannavaro att du inte kan spela.
Jag är inte nöjd med situationen. Jag vill ha vidare mitt Italien från gruppspelen. Så nu JÄVLAR ser ni till att spöa Rumänien och Frankrike med marginal. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
2 kommentarer:
heja holland!
:P
Jag har alltid varit svag för de holländska laget.. :P
Fast Buffon, åh Buffon.. Jag tänker alltid på din älskade Buffeln när jag ser honom.
det är bra. buffeln är verkligen min älskling. jag minns fortfarande våra sms under tidigare em och vm. haha. de var fina. jag tycker holland är ett gäng knarkare. jag menar, hallå. där köper man ju roliga svampar.
Skicka en kommentar