Jag lyssnar på Sigur Ròs i väntan på att golvet i hallen ska torka så att jag kan fortsätta dammsuga och våttorka. Jag tar nämligen ett rum i taget. Det kanske är ett konstigt sätt att städa, men det passar mig. Sigur Ròs, wow. Men när jag börjar städa behöver jag nog någonting våldsammare.
Det finns verkligen ett dilemma med Best Of-skivor. Man vill helt enkelt inte ha dem i sin skivsamling. Det ser amatörmässigt ut. Det kan vara okej om man har dem bredvid den kompletta skivsamlingen av en artist, så att det verkar som om man har Best Of-skivan endast för att ibland vara svennig och lyssna på hitsen istället för de där obskyra låtarna som bara inbitna fans gillar. Men ibland är det pinsamt att ha dem där i skivstället, som en relik av en svunnen tid då man var ung och dum och köpte en Best Of istället för de två-tre bästa skivorna en artist eller grupp gjort. Visst, jag varken ger bort, slänger eller säljer mina Best Of-skivor trots att jag har artistens samlade verk, eller så gott som, men det är ändå lite tabu att ha dem. Jag är alldeles för känslomässigt bunden till mina skivor, jag vet precis var de står, i vilket rum, i vilket av skivställen, i vilken rad, i vilken hylla, och oftast även ungefär vilken siffra de har i ordningen. Jag har fotografiskt minne. Så även mina Best Of hänger kvar med mig. Jag minns till och med oftast var jag köpt dem. Musik. Vad skulle jag göra utan dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar