Årslistan 2008

Årets film:
The Dark Knight

Årets artist:
Bruce Springsteen

Årets grupp:
N*E*R*D – en efterlängtad comeback, i mitt tycke

Årets låt:
Esta vez – Café Tacvba

Årets skiva:
Thriller – Michael Jackson (det må vara en nyutgåva, men den är så snyggt utformad med sin sleeve och låtarna håller fan för evigt.)

Årets totala musikförälskelse:
Det har blivit väldigt mycket lyssnande på Nino Rotas gamla Gudfadernmusik från första filmen.

Årets konserter, utan inbördes ordning:
Robyn, Mosebacke 16 juni
Bruce Springsteen, Ullevi 5 juli
Che Sudaka och Last Poets, 15 augusti
Leonard Cohen, Globen 15 oktober

Årets skäms-låt:
Breathing your love - Darin feat. Kat DeLuna
(Det tog mig flera månader att inse att det var Darin…jag vet inte varför jag älskar den här låten, den är inte särskilt bra ens…)

Årets TV-program:
Stjärnor på is (ja, jag ska gå in i skamvrån)

Årets TV-serie:
Nip/Tuck, always and forever.

Årets händelse:
I surrendered to love.

Årets finaste kväll:
Valborgsmässoafton i Uppsala, när jag stod på en regnig gräsplätt vid Studentvägen.

Årets tråkigaste kväll:
Kvällen efter C2-tentan.

Årets roligaste kväll:
Även här måste nog Valborgsmässoafton kvala in. Alla var där! Alla var göada! Alla var vackra! Och Economicumparken var hemskt smutsig.

Årets största lättnad:
Ett stort fett AB på en stor fet kurs.

Årets alkohol:
Campari borde drickas mycket, mycket oftare

Årets fylletics:
Det gamla vanliga; ringa och skälla på folk på fyllan och ställa dumma frågor.

Årets sms-skrivare:
Linus. Igen! Vilken kille att kvala in två år i rad.

Roligaste Trädgårdenkonversationen:
Det blev inte många trädgårdskonversationer i år, men jag minns ändå:
”- HAHA! Kolla BODENDANIEL!
- Men prata inte så högt!
- BODENDAAAANIEL! Hahahahahaha”
Samt:
- ”HAHA! OLLEBOLLE! Bodendaniels kompis! KOLLA!”

Årets fylla:
Den stod inte jag för, utan någon annan i Uppsala som bara skulle ”sova lite”,

Årets antagligen onödigaste pengaslöseri:
Biljetterna till Dr John, va?

Årets resa:
Paris! Versailles, Disneyland och katakomberna – allt i en enda liten resa. Och mycket mer därtill!

Årets nya bekantskap:
Jag har inte gjort några?

Årets bok:
Bibliotekskatten Dewey av Vicky Myron. Jag älskar Dewey!

Årets val:
Tvåsamhet eller icke-tvåsamhet.

Årets tråkigaste skolarbete:
MEN VAD TROR DU? Förmodligen att skriva 8 jävla rättsfallskoncentrat!

Årets roligaste skolarbete:
Det usla jävla rättegångsspelet var i och för sig ganska underhållande…

Årets sämsta alla kategorier:
Rättsfallskoncentrat!

Årets bedrift:
Att få ont i käken och behöva dra ut ännu en visdomstand. Denna var dock en mycket lättare historia att dra ut.

Årets sjukdomstillfälle:
Det fanns inga särskilda sjukdomstillfällen.

Årets tråkigaste bok:
Antagligen det där häftet om Rättsinformatik.

Årets fest:
När Daniel bjöd hem oss och kvällen urartade och vattenpipetobaken var drabbad av mögel eller var blöt. Minns inte riktigt.

Årets person:
Bubba!

Bibliotek

Är det något jag saknat så är det att hänga på bibliotek. Jag älskar bibliotek. När jag häromdan satte foten på biblioteket fylldes jag av ett sånt enormt lugn. Alla sitter där och läser sina tidningar, letar böcker, och småbarn samsas med 80-åringar. Jag minns när jag var liten och man knatade dit med sin klass från skolan för att alla skulle få sig en liten föreläsning om nya, bra ungdomsböcker och sådant som potentiellt kunde tänkas lockande och lånas av småungar på en tio-tolv år. Man lånade kanske Mats Wahl jävla Mötet (hur vi avskydde den jävla bokserien!)eller någon skräckhistoria. Kanske var det inte så sofistikerade lån vi gjorde, men det var bättre utbud än i skolbiblioteket. Men biblioteket var underbart. Nu är det ombyggt och ännu finare, trots den unkna luften. Och efter att ha läst om bibliotekskatten Dewey som i 19 år bodde i ett bibliotek i USA, önskar jag att även mitt bibliotek hade en röd liten katt som sprang runt och klättrade bland böckerna. För allergikerna klarar sig om det är ett så stort ställe och hyllorna är höga och därmed isolerar det allergiframkallande.

Apropå bibliotek, så glömmer jag för övrigt aldrig när läraren X skulle be oss lämna tillbaka de lån vi hade på skolbiblioteket och dessa hade gått ut. Hon ropade upp våra namn och bokens titel, och helt plötsligt säger hon "Y, du ska lämna tillbaka din bok - Sexikon." Fy fan vad jag skrattade inombords. Den där boken var ökänd efter det i vår mellanstadieklass, precis som Kropp och Knopp-boken från KP var. Vilka minnen.

Men jag ska snart tillbaks till biblioteket, det är kontentan. Inte skolbiblioteket, utan till det vanliga, statliga. Det är vackert. Det är min oas.

Guääääsch.

Det där ordet speglar mitt sinne, precis lika bra som Supercalifragilisticexpialidocious gör när jag är på ett riktigt gott humör. Men det är jag inte för tillfället. Det är exakt åtta dagar kvar till min mastodonttenta. Dock fick jag ett par biljetter till AC/DC igår, vilket på något sätt kompenserar bort det där. Tentan kan dra åt helvete, för jag kommer ändå få se Angus Young strutta runt på scenen i februari i sina shorts och med sin underbara röda gitarr (som jag för övrigt har en budgetvariant av, min underbara fina James.) Och ja, mina gitarrer har namn. När jag var fjorton kändes det som en underbar idé att kalla dem Douglas respektive James (jag tänker inte säga vilken artists namn det är...men det är ganska obvious) - eftersom B.B. King (and I am by no means comparing myself to him) kallade sin gitarr för Lucille så ville jag också kalla mina älsklingar något. Ja, jag är konstig. Men så är det!

Gårdagens misstag.

Hur puckad får man bli att man misstar sig på en MÅNAD angående när ett par biljetter till Tre Systrar ska hämtas ut? Jag är ju ganska värdelös på sånt tydligen. Krävs att det rör sig om Stones eller Bruce för att jag ska springa med eld i häcken till närmsta ställe och få ut biljetterna så jag kan känna dem i handen. Nåja, jag får boka nya biljetter. Till slutet av mars 2009. Jävligt motiverat liksom. Jag som skulle belöna mig efter tentan med den tidigare föreställningen. Nu får jag vänta mer än tre månader från det ursprungligt tänkta datumet. Åh, suck.

Och Skuldebrevslagen maler på och jag bankar in paragrafer och jag är bäst i världen. Men det är jag helt övertygad om att ni alla redan visste. Jag har dessutom haft en genuin städningsdag idag, så jag känner mig jätteduktig. Helt otroligt vad bra jag är ibland. I even amaze myself.

Note to self:

Lite mindre än 5 veckor kvar till tentan. Jävla skit.

fordringars uppkomst?

Gårdagens fråga: "är du inte rädd att någon av dina framtida arbetsgivare ska läsa din blogg?"

Svar: "nej. varför skulle jag vara det?"

Ja. Med dagens teknikhäxjakt kanske man borde vara lite skrajsen. Dags att gå igenom bloggen och rensa? Nä, då kan man ju lika gärna ta bort allt. Allt om gamla olyckliga kärlekar och allt om klagomål på juristlinjen (som jag för övrigt älskar, såklart. Trots att jag just nu skriver RK8 och är väldigt less).

Och sofes läser AB04 och jag tycker synd om henne. Vad kan vara tristare än AB04? Möjligen NL01?

Jurister - lite bättre, lite snyggare, lite smartare.

Idag har jag utsatt mig för ett besök på Juristdagarna, två gånger till och med. Detta på grund av att jag desperat trånade efter den lilla bok som Setterwalls hade i sin goodie bag, med post its och flärpar (åh flärpar, denna dyra lyxvara som är ett måste för jur studs). Gratis är gott. Men jag skäms över det hela. Jur studsen går runt med 10 påsar på varje arm. Jag ser inget annat än Cederquist-väskor blandade med Vinge-, Hammarskiöld- och Mannheimer Swartling-påsar. Det är pinsamt. Gamar som roffar åt sig allt. Och till slut föll jag för trycket och snodde åt mig några få överstrykningspennor och den där kassen med ett block och mina välbehvliga flärpar. Men jag kände äckelkänslorna välla över mig. Jag hade sålt min själ. Min stolthet var borta. Men juristerna har åtminstone egna dagar. Vi har föreläsningar med Silbersky (djävulens advokat, helt klart) och tydligen verkade det som en bra idé att bjuda in Billy Butt (!) till Juristdagarna med hans rättssäkerhetsorganisation eller vad fan det hette. Det är helt sjukt. En Billy Butt live in action som förespråkade Silbersky och att det borde vara mer action i rättssalen. OBJECTION YOUR HONOR!

Nej, nu ska jag til Leonard Cohen och njuta. Försöka glömma gamarna, de som sålde sin själv och Billy Butt i egen hög person.

Kyrkan prövar på nya värvningssätt.

http://vk.se/Article.jsp?article=219681

Ja. Jag har inte ord för kyrkans innovativa påhitt att försöka värva medlemmar genom att locka med knarkmöten. Jag ser det framför mig. Istället för det sedvanliga oblatet läggs en LSD-tablett på tungan. Snacka om möjlighet att tala i tungor efter den förnämna nattvarden.

Jag snor friskt från Sofes.

Ta fram din mobil och bläddra igenom din inkorg. Stanna när du har räknat till tio och skriv första meningen i sms:et. Gör likadant på varje fråga.

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?

Hej kul att du hör av dig.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

På dagens datum år 1227 dog Djingis Khan!

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?

Nej, ha inte dåligt samvete.

4. Vilket sms blev du mest berörd av?

Jag är indränkt i torkat svett så sakna mig inte alltför mycket.

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?

Jag är så jäkla hurtig!

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?

Åh, trots att jag stormar in i lägenheten som värsta SAS och letar efter nycklar.

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?

Hola guapísima!

8. Vad vill du höra mest av allt?

Hej älskling.

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?

Ok.

10. Din romantiska replik?

Okej, jag behöver kaffe.

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?

Baila el chiki chiki?

it's the faynal shauntdaauun.

Ja. Programmets titel lyder ungefär "Om du kan det, sjung det". Den här snubben kunde kanske sångtexten någorlunda. Men han kunde knappast uttala det. Den första meningen går bra, men den vet jag inte vad som händer. Engelskan blir oigenkännlig, och "leaving ground" blir "liiiiiivin chauuuun" både från hans sida och från back-upsångerskornas. Jag gillar även det faktum att programledaren säger att gruppens namn är "Europa" på spanska utan minsta försök till att säga det engelska ordet "Europe".

Även detta är en klassiker i "försöka härma ett språk"-kategorin. CAN LEE, en till synes okänd Mariah Carey-låt... Jag gillar att bruden mot slutet solklart konstaterar att hon sjungit på engelska. Tveksamt. Men leve självsäkerheten!