Sverige - Spanien

Låt oss ett kort tag bortse från min fascination med Italien. Detta är en duell som heter duga.

Kluvenhet är inte ord nog att beskriva. Sverige har mitt hjärta . Men någonstans innerst inne vet jag att jag kommer bli ledsen när Sverige sätter ett mål mot Spanien på lördag. Och någonstans vet jag att jag kommer bli glad när Spanien sätter ett mål mot Sverige på lördag. Jag kommer se matchen med mina vänner, som intet ont anande kommer ha en fiende ibland sig. Eller nåja, de läser väl detta, så nu vet de att de har en katt bland hermelinerna hos sig på lördag. En som kommer tjuta inombords när Spanien nätar. Eller som kommer gråta lite inombords när Zlatan gör ännu ett vackert mål. Det blir en jobbig kväll. Jag får se till att supa ner mina vänner tillräckligt, så att de inte märker något på mig. Det blir svårt. Som sagt, mitt hjärta tillhör Sverige. Men någonstans tillhör det även de där sydländska temperamentet, nyckfullheten och passionen mig. Innerst inne tillhör Spanien mig.

Qué viva España! Arriba España, arriba España - para siempre! Joder, ahora nos levantaremos. NOS LEVANTAREMOS, FINALMENTE!

VAFAN (culo) hände med gli azzuri igår?

Jag är upprörd. Jag såg mitt Italien slaktas igår. 3-0 till Holland. Jag kan knappt skriva siffrorna utan att rysa av ilska och sorg. Luca Tonis uppgivna blick, Del Pieros tappra försök, Buffons frågeteckenliknande nylle och Fabio Grossos energi där mot slutet. Jag är helt tom. Jag vet inte varför Italien har kommit att ligga mig så varmt om hjärtat i dessa sammanhang. Kanske för att Sverige aldrig varit något att räkna med sen Brolin och gänget kom hem efter det där lyckade bronset. Kanske för att Spanien inte heller är något att räkna med i dessa sammanhang. Därför fick det bli deras grannar som tog min kärlek istället, eftersom knappast Finland, Norge eller Danmark har några vidare roliga landslag för mig att lägga all min kärlek på.

Nåja, i vilket fall har jag en kärleksaffär med Gli Azzuri. Jag älskar dem. Jag var i glädjeyra när de vann VM 2006. Jag trodde stenhårt på dem igår. Men vad hände? Jag skrek mig hes framför teven, såg hur de sakta men säkert massakrerades av de där orangeklädda jävlarna. Och Luca Toni såg mer och mer uppgiven ut. För att inte tala om Cannavaro. Fan, FAN Cannavaro att du inte kan spela.

Jag är inte nöjd med situationen. Jag vill ha vidare mitt Italien från gruppspelen. Så nu JÄVLAR ser ni till att spöa Rumänien och Frankrike med marginal. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.

en dag fylld av bra saker.

Jag köpte biljetter till Robyn och Nationalteatern.

Jag köpte en snygg Stones-skiva med tryck på själva skivan. Jag är helt såld på såna saker. Jag vet, jag är en tönt. Men jag kunde inte motstå. Ett billigt samlarobjekt som jag kommer vara stolt över längre.

Jag har börjat tänka på sommarens läsning. Många böcker ska hinnas med. Förra sommaren läste jag 15-20 stycken. I år ska jag börja läsmaraton med att grotta ner mig i Tjechov, ryssarnas ryss.

Jag ska även läsa dessa två. De är fyllda med bilder, men klart man behöver lite bilderböcker som omväxling från gamla hederliga Sveriges Rikes Lag.

Och ikväll ska jag ut igen. Livet leker så jävla bra när det är sommar.

juristhora.

Jag ställde mig häromdan i kö på Lapidus nya bok (ja, jag borde sluta vara en sån jävla juristhora) på bibblan. Det var absurt att se min köplats. Nummer TVÅHUNDRA: Jens Lapidus är verkligen ett guilty pleasure för många. För ingen erkänner att de läser honom. Men uppenbarligen vill 199 pers läsa den nya och kritikersågade boken. Så även jag. Men det är nog mest för att Jens är sjukt snygg - en inte alltför vanlig företeelse inom juristvärlden, andra bra exempel må vara Thomas Bodström samt ett antal icke nämnda jur studs som man stött på under åren. Dock räknas Björn Sandin inte till denna skara. Men summan av kardemumman är helt enkelt att alla som såg Jens Lapidus på omslaget av KING nyligen måste hålla med mig. Vilken karl. Och jurist och allt. En jur studflickas våta dröm.

Okej. Nästa punkt på dagordningen. Man ska inte dricka. Yeah right. Jag hatar som bekant öl, men trots det lyckades jag med bedriften - ja, det är en bedrift när man är jag - att trycka i mig tre öl under loppet av 2 timmar. Det är inte riktigt min favoritsysselsättning, men ändå. Min konstiga dricka-öl-min försvinner efter den första ölen. Under drickandet av den första ölen ser jag dock ut som en tös som bitit i det sura äpplet. Eller i en citron. Eller proppat in en näve rönnbär i käften. Fy fan.

Trädgården upphör aldrig att förvåna mig. Man träffar allt och alla. Det är helt sanslöst att en person i min ålder har sitt tredje barn snart, men å andra sidan kommer väl alla andra 80talister få hänga på fertilitetskliniker eftersom alla kom på försent att de egentligen borde skaffat barn för åtta år sen. Men det verkade bra. Och söta är ungarna. Som fan.

Mot nya storverk! Mot metoder att bota baksmällan.

catten KISSes you.

Åh. Jag vet vad alla recensenter sagt. Men det ger jag blanka fan i. Jag var lyrisk igår över folkfesten på Stadion. Visst, det var inte felfritt. Det var inte helt smärtfritt att inte få höra Heaven's on fire, men vafan. I was made for loving you och Strutter och I love it loud räcker långt de med! Jag har drömt om att se KISS i väldigt många år. Klart jag var en av de som skaffade biljetter innan de tog slut på 20 minuter. Jag är såld på eldsprutande demoner, linbanor ut i publiken, roterande fyrverkeripjäser runt Peter Criss ersättare vid trummorna. Sure, de kunde haft sin egen sminkning och bla bla bla. Men jag är nöjd ändå. Mer platåskor åt folket, mer svängiga och intetsägande refränger. Mer allt! MORE IS MORE, så att säga. Ett uttryck som sammanfattar gårdagens masspsykos ganska väl.

En eloge ska även ges till de 14-åriga killarna i Crooked X från Oklahoma som kan bli stora inom metal om de redan låter såhär. Visst, det låter snott från Maiden och alla möjliga, men killen har en röst som låter mer manlig än vissa 30-åringars någonsin kommer låta, och om de låter såhär bra vid 14 års ålder vill jag inte ens tänka på hur de skulle kunna låta om sisådär fem år när de utvecklats mer och slutat planka Maiden och Metallica. Grymt.

Happypill med Anton Körberg på trummor var däremot vidrigt, och tönten som sjöng pratade engelska med ett Stadion fyllt av svenskar. Ja, visst, han kanske var från USA eller så, men han BOR här och borde prata svenska. Löjligt, dåligt och jag undrar fortfarande vem som skulle vilja köpa en Happypill-tröja där den hängde bredvid alla KISS-attiraljer. Inte jag.

Dima, vackra Dima.

När Dima Bilan dök upp i första semifinalen i tisdags var jag förberedd. Dima skulle göra något storslaget, det visste jag. Min stora favorit i år, min stora favorit redan 2006 med Never let you go (ja, han borde ha vunnit redan då, inte Lordi). Dima levererade. Dima hade min älskade Plusjenko med sig, på en minimal plastmatta där han kunde åka skridskor. Dima hade en otrolig violinist med sig, som dock troligtvis inte spelade live eftersom musiken i ESC är playback men inte rösterna, såklart. Så i tisdags var jag säker. Dima, som jag redan tippat sen innan, skulle lugnt få min röst i spektaklet. Han skulle vinna hela skiten. Ryssland, Ryssland, Ryssland.

Och igår kunde Perelli dra något gammalt över sig. Dima ålar runt på scengolvet i pyjamas, visar sin bringa, Plusjenko gör piruetter på plasten och Dima tror på sig själv. JAG TROR PÅ DIMA! För en gångs skull, sedan 1999 när Charlotte (Nilsson) vann, kan jag helt och fullt säga att rätt låt vann och jag har för en gångs skull redan långt innan tippat rätt vinnare. Jag kan inte göra annat än att lyssna på Believe om och om igen, och ta Sveriges nederlag, vilket jag vid det här laget börjar bli van vid, med en klackspark. Sverige, inse att sånt här inte går hem längre. Skicka BWO nästa år, de är snygga och stora i öst. Charlotte klarade inte ens semifinalen, hon kom på en pinsam tolfteplats. Lägg ner det där gamla schlagertänkandet!

DIMA!

Saker ni inte visste, eller kanske visste, om mig.

1. Hur många jeans/toppar/skor har du?
jeans: runt 10 par
toppar: oräkneligt antal. kanske 35?
skor: kanske 6 par?

2. Hur många kläder/skor/accessoarer köper du i veckan?
jag skulle hellre säga att jag köper fler saker under ngt enstaka tillfälle. utslaget på ett år kanske det blir kläder/skor/accesoarer en gång per var tredje eller varannan vecka.

3. Hur många väskor har du?
runt 10 skulle jag tippa på, många gamla som jag inte använder ligger och skräpar lite varstans.

4.. .och hur många av dom är märkesväskor?
Två. Mexx respektive Resteröds.

5. Hur mycket pengar lägger du ut på modefronten i månaden?
det borde ligga runt femhundringen eller tusenlappen per månad utslaget på ett helt år, beroende på om jag måste köpa tjockjackor och nya vinterskor och andra jobbiga dyra saker eller inte.

6. Vad är din favoritaccessoar?
antagligen ett par riktigt stora örhängen.

7. Beskriv din stil med tre ord?
svart vit grå
alternativt piffig
80-talsglasögon

8. Hur många solglasögon äger du?
fyra.

9. Vilken stilikon klär du dig efter om du har någon?
jag önskar att jag vore patti smith men det är jag inte.

10. Vilken är din favoritdesigner?
J. Lindeberg som tyvärr lagt ner damkollektionen. en pucciklänning skulle jag dock aldrig tacka nej till.

11. Vilket är ditt favoritplagg just nu?
min älskade elvinejacka som aldrig upphör att förvåna mig med sina underbara sidor; dubbla fickor, innerfickor med blixtlås, knappar, blixtlås, vatten- och dammavstötande...i could go on forever.

12. Vad är nästa köp?
antagligen en klänning inför sommaren, men ingen bestämd.

13. Shoppar du secondhand ibland?
nä, jag hittar inte vad jag söker.

14. Vilken är din favoritaffär?
Sthlm Standard.

15. Är din garderob fullsmockad?
ja, så proppfull att det är jobbigt. och jag har två garderober. dags att rensa snarast.

16. Vad för plagg/accessoar köper du helst? Väskor/skor/jeans/toppar?
oj shit. det får nog bli toppar trots att jeans är en stark medtävlare. att köpa ett par snygga jeans är en så vacker känsla.

Passionsfrukt

Idag var jag på stan och möttes av en affisch. Det stod Passion World Tour. Jag trodde instinktivt att det var något slags finare namn på en Erotica Fair eller något liknande, men sedan läste jag den mindre texten under rubriken. Något om studenter runt världen som skulle förenas för att hylla och finna Jesus. Utdrag från hemsidan:

"Passion World Tour är mer än bara konserter. Vi tror att Gud vill använda dessa tillfällen som katalysator att förändra det andliga klimatet på universitets campus över hela jorden."

"Syftet med PASSION STOCKHOLM är att:
+ Uppmuntra Kyrkan

+ Främja enhet bland dem som älskar Jesus

+ Tända vision för universiteten i Stockholm och landet

+ Berätta om försoning på övertygande sätt

+ Inspirera studenter att bli en del av Guds globala plan för nationerna"

Ja. För den som vill kan man läsa mer på http://www.268generation.com/worldtour. Jag, å andra sidan, tror att jag stänger ner rutan nu med en gång.

Kreativ gatukonst på Kungsgatan idag; ett snäckskal (alltså en "snigel") uppklistrat på en stolpe. Snyggt. Jag gillar snäckor.

Kön till Dramatens utförsäljning ringlade såklart långa vägar och jag gav upp idén illa kvickt. Jag orkar inte frysa i två timmar i en kö (okej, jag kan stå flertalet timmar om det rör sig om Bruce eller Stones-biljetter) för att få rota bland svettiga gamla Julia Dufvenius och Mikael "Svikaren" Persbrandt-kläder. (JA JA, jag gillar ändå Stadsteatern mer, men han är ändock en SVIKARE.)

09.01 fredag.

Om folk inte har något intressant att skriva - sluta blogga! Jag vill inte veta exakt när du köpte dina skor, vilken lektion du var på och exakt vilka vänner du träffat. Det är helt irrelevant för de flesta, även för skribenten själv. Inse!

Okej, där var dagens arghet avklarad, och jag är stressad för jag ska gå snart. Jag är upprörd över att ryktet om min ezistens för övrigt spritt sig bland min karls släkt, eftersom han såklart inte berättat något om mig (ja, jag vet, jag är ju något att skämmas för, det fattar väl vem som helst?). Alltså råkade hans vän prata om mej inför hans mor. Modern blev konfunderad. Och sedan fick även brodern veta om att jag fanns. Så jag vill absolut inte träffa någon av dem nu eftersom jag känner mig som spöket Laban - det är väl Alfons låtsaskompis? Jag är i vilket fall som helst en låtsaskompis, så det lär inte bli några familjemiddagar någonsin. Och blir det det, kommer jag att sitta som Howard Hughes i Aviator när han ska träffa Catherine Hepburns familj. Typ.

Jag skrev det där med ironi, inte med den småsinthet som det kan uppfattas som. Dags att gå till dagens föreläsning, för er som bryr er. (Ja exakt, där ser ni. Ingen bryr sig!)