Det är dags att summera årets viktiga händelser, i mina ögon. Högst subjektivt, men intressant att skriva ned för egen del.
Årets film:
Svensk: I rymden finns inga känslor (tätt följd av Snabba Cash)
Utländsk: The Ghost Writer (Inception och Shutter Island i all ära...men men...)
Årets grupp:
Iron Maiden!
Årets artist:
Dan Ekborg. Efter Punttila/Matti på Stadsteatern blev jag betagen i en vecka, minst.
Årets låt:
I was made for you - She & Him
Årets skiva:
Svensk: Vilja bli - Oskar Linnros (tätt följd av Daniel Adams-Ray - Svart, vitt och allt däremellan)
Utländsk: The Black Cat Neighbourhood - Fallulah
Årets gladaste musikupptäckt:
I Blame Coco
Årets konsert:
Of Montreal på Medis. Strålande glädje!
Årets mest oväntade musik:
Min totala surrender för gamla 70- och 80-tals-guilty pleasures, som Dire Straits, Toto, John Mellencamp och liknande.
Årets sporthändelse:
Spaniens strålande VM-guld och VM-saga överhuvudtaget, och Hollands vidriga spel à la amerikansk fotboll.
Årets händelse:
The loss of the prodigal son. Jag hade dig nästan och jag kommer nog alltid älska dig, och jag hatar mig själv för det.
Årets roligaste kväll:
Borgerligt nyårsfirande i trevåningslägenhet i Gamla Stan. Aldrig har jag känt mig så vuxen och mogen när jag med champagne i hand lyssnade på Beethovens nia och sobert ringde in det nya året - den nya eran.
Årets resa:
Inget sådant.
Årets alkohol:
Nyupptäckten av likör 43, som jag inte druckit på evigheter.
Årets krog:
Alltid Trädgården, alltid glädje.
Årets nya bekantskap:
Min totala kärlek för jympa och motion över huvudtaget. Fitness!
Årets TV-program:
Mycket tveksamt, även public service har gått ner sig något oerhört och visar mycket strunt. Dock har en serie vid namn Desperate Romantics börjat precis i slutet av förra året som verkar mycket lovande, om prerafaeliterna. Får se om det håller måttet.
Årets bok:
The end of mr Y - Scarlett Thomas
Årets politiker:
Maria Wetterstrand
Årets val:
Det miserabla socialdemokratiska fallet.
Årets person:
The prodigal son, som berikade mitt liv och sedan förstörde det ungefär lika mycket. Trots att du sårade mig så lämnade du avtryck nog för att bli årets person. Fy fan för dig.
Årets film:
Svensk: I rymden finns inga känslor (tätt följd av Snabba Cash)
Utländsk: The Ghost Writer (Inception och Shutter Island i all ära...men men...)
Årets grupp:
Iron Maiden!
Årets artist:
Dan Ekborg. Efter Punttila/Matti på Stadsteatern blev jag betagen i en vecka, minst.
Årets låt:
I was made for you - She & Him
Årets skiva:
Svensk: Vilja bli - Oskar Linnros (tätt följd av Daniel Adams-Ray - Svart, vitt och allt däremellan)
Utländsk: The Black Cat Neighbourhood - Fallulah
Årets gladaste musikupptäckt:
I Blame Coco
Årets konsert:
Of Montreal på Medis. Strålande glädje!
Årets mest oväntade musik:
Min totala surrender för gamla 70- och 80-tals-guilty pleasures, som Dire Straits, Toto, John Mellencamp och liknande.
Årets sporthändelse:
Spaniens strålande VM-guld och VM-saga överhuvudtaget, och Hollands vidriga spel à la amerikansk fotboll.
Årets händelse:
The loss of the prodigal son. Jag hade dig nästan och jag kommer nog alltid älska dig, och jag hatar mig själv för det.
Årets roligaste kväll:
Borgerligt nyårsfirande i trevåningslägenhet i Gamla Stan. Aldrig har jag känt mig så vuxen och mogen när jag med champagne i hand lyssnade på Beethovens nia och sobert ringde in det nya året - den nya eran.
Årets resa:
Inget sådant.
Årets alkohol:
Nyupptäckten av likör 43, som jag inte druckit på evigheter.
Årets krog:
Alltid Trädgården, alltid glädje.
Årets nya bekantskap:
Min totala kärlek för jympa och motion över huvudtaget. Fitness!
Årets TV-program:
Mycket tveksamt, även public service har gått ner sig något oerhört och visar mycket strunt. Dock har en serie vid namn Desperate Romantics börjat precis i slutet av förra året som verkar mycket lovande, om prerafaeliterna. Får se om det håller måttet.
Årets bok:
The end of mr Y - Scarlett Thomas
Årets politiker:
Maria Wetterstrand
Årets val:
Det miserabla socialdemokratiska fallet.
Årets person:
The prodigal son, som berikade mitt liv och sedan förstörde det ungefär lika mycket. Trots att du sårade mig så lämnade du avtryck nog för att bli årets person. Fy fan för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar