a town called malice!

Jag lyssnar på The Jams underbara Town called malice och tänker att Stockholm är lite så. Men jag älskar Stockholm såklart. Igår hade jag trevligt på sushirestaurang och blev snudd på inlåst i en restaurang. Vi satt i en undangömd del av restaurangen och 45 min efter stängning hittade de oss och sa att de hade låst hela stället...hade blivit lite jobbigt om vi glömts bort helt och sen när vi skulle gå insåg att det var helt låst och larmat. Men nu blev det inte så, men lite roligt är det ändå. Den här killen är lite av en gåta. Jag är förvirrad fortfarande, för han är inte alls som de andra. Jag måste dock sluta jämföra honom med andra. Eller snarare med 'den andre'. Det är inget värt. Bättre att se de positiva skillnaderna. Som att den här killen inte röker, knarkar eller super excessively. Bara det är guld värt. Såklart kom våra självklara politiska olikheter upp igår, valår och allt, men jag kan leva med det. Som en av mina vänner sa förut, en kommunist funkade ju inte för dig sist, du kanske borde testa en liberal. Och faktiskt, vad hade jag väntat mig? Dessutom dras jag till dem. Det är något hos dem som lockar mig. Som min vän sa så ligger väl min liberalism där latent, ungefär som herpes. Min vän har otroligt bra, bitsk humor ibland. Igår kallade samma vän mig även för Miss Ego med tanke på min funderingar om varför jag inte bjuds hem till denna mystiska karl - jag tycker att man borde nappa på ett erbjudande som det när det gäller en brud som jag. Ja, lite ego är jag kanske. Men för fan, jag är en brud i mina bästa år! Eller, snart är de förbi. Men ändå. Jag älskar hans överklassiga sätt att tala, hans bruna lockiga hår och för att inte tala om de där blå ögonen. Och hans sätt att tala om manlig överlägsenhet med glimten i ögat (eller?) precis som den där andra karln jag älskar skulle ha gjort. Jag vet inte vad det är med mig. Jag hittar bara män som jag inte borde hitta, med egenskaper jag inte borde gilla. Men jag gillar det. Jag älskar kostymerna, sättet och hela situationen. Kanske för att det är så långt från vad jag själv är. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Och gårdagens underligaste är medbjudningen till kräftskivan hans vän ska ha. Herregud vad ska jag göra där, och i egenskap av vad? Det var väl en trevlig gest, men snacka om att det skulle kunna bli en total fail om man sitter mitt ute i skärgården med ett gäng brats, super och äter kräftor och inte har någonstans att ta vägen om det skiter sig. Intressant...

Jag förstår inte. Vad är grejen med Handels? Juristlinjen? Läkare? Är det plånboken? Snälla säg att det inte är så. Latent liberal? Jag är en hemsk människa. Fy fan för mig. Fy fan. HIT ME WITH YOUR RYTHM STICK!