Ayn Rand-koma.

Efter att ha gjort ett besök på Stadsbiblioteket och kommit hem med Ayn Rands bibba Atlas Shrugged så ångrar jag nästan bittert att jag för några dagar sedan ringde till bibblan för att be dem lägga undan den åt mig. När jag väl kom dit idag och hämtade min 1200 sidor långa bok så undrade jag i mitt stilla sinne: "ska jag verkligen låna denna?". Jag tänkte även tanken att jag borde börja med The Fountainhead i stället. Men nåväl. Nu sitter jag här med min tegelsten till bok och undrar vad jag håller på med. Under den ligger Gellert Tamas De Apatiska i högen, och den har jag nog bara läst 50 av 600 sidor. Och Jane Eyre ligger bredvid och där har jag kanske läst 70 av 480 sidor. Och så har vi John Stuart Mills texter där jag bara kommit till förordets slut. Och Persepolis, serieboken jag fick i försenad födelsedagspresent av en vän, där jag också läst kanske 40 sidor. Och Eleanor Rigby av älskade Douglas Coupland är väl den enda bok jag läser i kontinuerligt och har kommit ungefär halvvägs.

Jag måste verkligen börja styra upp mitt läsande. Det är ett kamikazeuppdrag att samla på sig så mycket för att sedan läsa sporadiskt i var och varannan bok. Det måste vara mina kvinnliga simultanförmågegener som till sist har slagit över till total kaos, likt vad som måste ha försiggått i Van Goghs hjärna en gång i tiden. Ja, ungefär i alla fall.

Sofia ansåg idag att jag fått "det bästa smset ever!" och skrattade virtuellt i min mobil när hon svarade på mitt sms. Jag är inte lika säker, men jag skrattade gott ändå. Nu lyssnar jag istället på Rufus Wainwrights Between my legs, gläds åt att jag fått massa nyttiga saker gjorda idag, att jag snart ska träna (ja slå mig, jag är typ Daniel Westling) och att jag ikväll ska träffa jurister och gå ut. Men tills dess,Rufus i massor!