Orup sjöng det, och ack så rätt han hade. Människorna tittar ner i marken, håller inte upp dörren, säger inte ursäkta och pratar aldrig med varandra, om det inte är absolut nödvändigt. Barcelona lever. Staden lever. Det är människor överallt, under vilken tid som helst på dygnet och allt bara pulserar. Jag vill tillbaka. Jag orkar inte riktigt med Stockholm just nu. Så nu tycker jag att vi ska flytta dit. Faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En av anledningarna till att Söderhamn känns mer rätt än Stockholm.
bah!
Skicka en kommentar