...is bigger, it's bigger than you - and you are not me.
Jag ska aldrig mer sjunga Singstar speciellt inte när jag är sjuk och speciellt inte med Maribel eftersom hon vägrar sjunga. Då sitter man där som en idiot med en mick i handen och sjunger själv.
Jag ska aldrig mer låta någon tappa sina tånaglar på mina byxor när de ligger på golvet. Det är jättejobbigt för en fotfobiker som jag. Naglar är oerhört äckliga saker och jag höll till och med den tappade tånageln i handen innan jag insåg var det var och skrek till och kastade iväg den under fåtöljen. Sen kurade jag ihop mej i fosterställning och darrade ensam i lägenheten tills han kom hem från frukostköpandet och jag berättade min tragikomiska historia om tånageln som låg där på golvet och skrämde skiten ur mej fortfarande. Då kastade han den, så jag kunde leva i frid igen.
Åtminstone tills jag gör nästa grizzly discovery och kastar mej huvudstupa ut genom fönstret (jag klarar mej, det är bara en våning upp) och springer all min väg för att slippa se naglarna igen. Jag tror allt detta kan bottna i en obotlig skräck för en sadistisk läkare som kom till min skola när jag var liten. Han hette Doktor Naglo (ja som den där vodkabaren vid Operan, kanske äger hans masochistiske bror den?) och var en riktig läskig jäkel.
Smaka på namnet bara. DOKTOR NAGLO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar